08 January, 2015

Min älskade son.

Min älskade son, vad är det som händer med dig? Du är inte som förut och det blir inte bättre, bara värre. Vi kämpar för att du ska må bra och försöker luska ut hur vi ska nå dit. Jag saknar tiden när det inte fanns ett enda bråk och glädjen sprudlade ur dig. Nu är du mestadels arg och får utbrott som inte är av denna värld. Slåss, skriker och gråter men vet inte själv varför eller vad som känns fel i ditt liv, 4,5 år och bär redan på en sån ångest som du själv inte kan hantera och inte jag heller. Jag försöker hitta sätt att göra vardagen enklare och undvika att vi ska hamna i situationer som slutar i kaos men det går inte undvika såna saker som att gå och handla, men dessa situationer är som värst, så fort det är mycket folk runtomkring så låser det sig för dig och du blir orolig och nervös. Lägger dig ner och "sover" på golvet i affären eller kastar dig till golvet och säger att jag slår dig. Vad är det som händer med dig min fina, älskade son? Varför är det så här?

Idag har jag fått bekräftat av dagis att det inte bara är hemma detta beteende pågår utan även där och även dem känner sig maktlösa och vet inte riktigt vad eller hur man ska ändra på saker så att det underlättar din vardag, så att du kan känna dig trygg och må bra och inte känna att du vill äta din frukost under bordet när det är för mycket för dig. Eller att du vill vara spindelmannen, batman eller vad det är just då för att slippa vara Viktor. Jag känner mig så maktlös och misslyckad som förälder när det tar mig tjugo minuter att få med dig hem från dagis för att du springer runt, runt och inte kan varva ner och lyssna för en sekund. Jag är nära gråten varje dag, men vill inte visa mig svag inför dig så att du ska känna dig än mer orolig än vad du redan gör. Min älskade son, jag känner så mycket kärlek för dig att det gör ont. Mitt hjärta värker av oro inför varje dag för jag vet inte hur du ska må idag, vad som ska hända, hur jag ska kunna hantera ett till utbrott när min ork är slut. Mitt psyke är trött och börjar sakta trasas sönder och jag vet att ju mindre ork jag har ju större risk är det att du inte kan må bättre.

Vi har försökt allt, har fått tips och råd av Paletten (föräldrarstöd) som förut har fungerat och fått dig att lyssna upp och hänga med i samtalet men din koncentration finns inte där alls längre, förut kunde man få dig att stanna upp och att faktiskt lyssna men det går inte längre, du skriker och gråter så fort man försöker säga åt dig att du inte får göra en sak eller att du gjort något fel. Du slåss så fort du inte får som du vill och så fort jag går i närheten av dig när vi "bråkar" så är det detta med att du slänger dig till golvet och säger att jag slagit dig, du hotar både mig och Krzysztof att om du inte får som du vill ska du säga att vi slagit dig eller liknande saker och då kan det handla om en sån liten sak som att du inte får godis på en vardag. Detta tar på mina krafter och jag är helt slut. Det enda som är enkelt nuförtiden är när det är läggdags, en saga eller en film är den mysigaste stunden på dagen med dig, vi pratar och kramas och du verkar vara precis som förut och du somnar gott direkt efter jag lämnat ditt rum. Jag förstår att allt detta tar på dina krafter med, du är så oerhört trött på kvällarna och sover som en stock om nätterna. Lilla hjärtat jag vill att du ska må bra över hela dygnet, inte bara när du sover. 

Jag ska ringa BUP imorgon för det är något som inte stämmer. Dagis tyckte jag skulle ringa dit så fort som möjligt och vi kommer även ha ett samtal med fröken på dagis så vi kan komma fram till några lösningar för att göra vardagen enklare för dig när du är där, allt måste vara så strikt och planerat för dig annars är det som att du får panikångest. Du måste hela tiden veta vad som ska hända sen, vad du ska äta, vad du ska ha på dig osv. När det blir förändringar så blir det genast kaos. Jag hoppas och ber att BUP kan hjälpa oss att förstå vad som inte står rätt till så att du kan få må så bra som en 4,5 åring har rätt till att göra. Min älskade son, jag ska kämpa för dig, för oss alla. Jag kommer aldrig ge upp.





2 comments:

  1. Så ledsen jag blir när jag läser din text. Håller alla tummar och tår för att din lille kille (och du) får hjälp så att vardagen blir enklare, tryggare och lugnare för alla.

    Kram

    ReplyDelete