En så kallad ADD-svacka.

Idag har jag en sån där dag när jag inte orkar med mig själv.

Så jobbiga humörsvängningar så det är sjukt. 

Har massor att göra men orkar ingenting och ju mer jag tänker ju mer trött blir jag på mig själv för att jag inte gör det jag ska och då blir jag ledsen och sen blir jag irriterad för att jag blir ledsen för jag har ingen anledning att vilja börja gråta sen blir jag glad för att Vera säger något sött sen blir jag trött på mig själv igen för att jag inte tar den där disken eller läser de där sidorna i studieboken och sådär håller det på HELA TIDEN! Dessa dagar är fler än de bra dagarna just nu tyvärr.

Någon mer med ADD som har dessa svackor?

Min älskade son.

Min älskade son, vad är det som händer med dig? Du är inte som förut och det blir inte bättre, bara värre. Vi kämpar för att du ska må bra och försöker luska ut hur vi ska nå dit. Jag saknar tiden när det inte fanns ett enda bråk och glädjen sprudlade ur dig. Nu är du mestadels arg och får utbrott som inte är av denna värld. Slåss, skriker och gråter men vet inte själv varför eller vad som känns fel i ditt liv, 4,5 år och bär redan på en sån ångest som du själv inte kan hantera och inte jag heller. Jag försöker hitta sätt att göra vardagen enklare och undvika att vi ska hamna i situationer som slutar i kaos men det går inte undvika såna saker som att gå och handla, men dessa situationer är som värst, så fort det är mycket folk runtomkring så låser det sig för dig och du blir orolig och nervös. Lägger dig ner och "sover" på golvet i affären eller kastar dig till golvet och säger att jag slår dig. Vad är det som händer med dig min fina, älskade son? Varför är det så här?

Idag har jag fått bekräftat av dagis att det inte bara är hemma detta beteende pågår utan även där och även dem känner sig maktlösa och vet inte riktigt vad eller hur man ska ändra på saker så att det underlättar din vardag, så att du kan känna dig trygg och må bra och inte känna att du vill äta din frukost under bordet när det är för mycket för dig. Eller att du vill vara spindelmannen, batman eller vad det är just då för att slippa vara Viktor. Jag känner mig så maktlös och misslyckad som förälder när det tar mig tjugo minuter att få med dig hem från dagis för att du springer runt, runt och inte kan varva ner och lyssna för en sekund. Jag är nära gråten varje dag, men vill inte visa mig svag inför dig så att du ska känna dig än mer orolig än vad du redan gör. Min älskade son, jag känner så mycket kärlek för dig att det gör ont. Mitt hjärta värker av oro inför varje dag för jag vet inte hur du ska må idag, vad som ska hända, hur jag ska kunna hantera ett till utbrott när min ork är slut. Mitt psyke är trött och börjar sakta trasas sönder och jag vet att ju mindre ork jag har ju större risk är det att du inte kan må bättre.

Vi har försökt allt, har fått tips och råd av Paletten (föräldrarstöd) som förut har fungerat och fått dig att lyssna upp och hänga med i samtalet men din koncentration finns inte där alls längre, förut kunde man få dig att stanna upp och att faktiskt lyssna men det går inte längre, du skriker och gråter så fort man försöker säga åt dig att du inte får göra en sak eller att du gjort något fel. Du slåss så fort du inte får som du vill och så fort jag går i närheten av dig när vi "bråkar" så är det detta med att du slänger dig till golvet och säger att jag slagit dig, du hotar både mig och Krzysztof att om du inte får som du vill ska du säga att vi slagit dig eller liknande saker och då kan det handla om en sån liten sak som att du inte får godis på en vardag. Detta tar på mina krafter och jag är helt slut. Det enda som är enkelt nuförtiden är när det är läggdags, en saga eller en film är den mysigaste stunden på dagen med dig, vi pratar och kramas och du verkar vara precis som förut och du somnar gott direkt efter jag lämnat ditt rum. Jag förstår att allt detta tar på dina krafter med, du är så oerhört trött på kvällarna och sover som en stock om nätterna. Lilla hjärtat jag vill att du ska må bra över hela dygnet, inte bara när du sover. 

Jag ska ringa BUP imorgon för det är något som inte stämmer. Dagis tyckte jag skulle ringa dit så fort som möjligt och vi kommer även ha ett samtal med fröken på dagis så vi kan komma fram till några lösningar för att göra vardagen enklare för dig när du är där, allt måste vara så strikt och planerat för dig annars är det som att du får panikångest. Du måste hela tiden veta vad som ska hända sen, vad du ska äta, vad du ska ha på dig osv. När det blir förändringar så blir det genast kaos. Jag hoppas och ber att BUP kan hjälpa oss att förstå vad som inte står rätt till så att du kan få må så bra som en 4,5 åring har rätt till att göra. Min älskade son, jag ska kämpa för dig, för oss alla. Jag kommer aldrig ge upp.

Borttappade skor!

Idag när jag hämtade Viktor på dagis så hade han slarvat bort sina skor? Personalen hade letat överallt och inte hittat dem. Hur lyckades han med detta? Om nu inte något annat barn fått med sig dem hem. Hmm hmm, som tur väl var så var detta ett par gympaskor som jag hade köpt på Deichmann för fyrtio kronor, men ändå. Det var de bästa skorna han har! :( Denna händelse gör mig mer säker på att grabben har en diagnos, möjligtvis ADHD då alla "symptomen" stämmer in, min lillebror har ADHD och jag minns när han var liten hur ofta han slarvade bort både jackor och skor på dagis. Detta var typ den enda grejen som jag tyckte INTE stämde in på Viktor, men nu så.. nu står vi här med borttappade skor.

Tidigare idag när vi väntade på bussen på stationen mot Viktors dagis så började han droppa ut vatten överallt från en sån där sportflaska vi hade med oss. Sen när jag frågade varför han gjorde så då fick jag till svar att han hade gjort så för att myrorna som fanns där skulle kunna bada lite och simma också. Omtänksamt va? Haha, han är för go alltså.

Nu ikväll så har jag suttit och gjort min examinationsuppgift som man hade fyra timmar på sig att göra. Det tog en timme för mig och jag känner mig inte alls nöjd med mängden text men det gick verkligen inte hitta något mer att lägga in, tittade både i boken och på nätet flera gånger. Får hoppas att det blir godkänt. Skrivuppgift 3 som är den sista skrivuppgiften i denna kursen (Vård- och omsorgsarbete 1 för er som missat) har jag inte fått rättad än och skrivuppgift 2 fick jag C på som motsvarar ett VG tror jag? På delprov 2 fick jag 16,5 poäng av 21, inte helt nöjd eftersom det bara var slarvfel men det får gå. Imorgon är det slutprov sen är det bara APL-uppgifter kvar och då får jag utgå från mitt gamla jobb eftersom det var den tiden som gjorde att praktiken validerades bort från kursen. Sen är jag färdig med denna kursen, vad fort tiden har gått! Ska till Kunskapsnavet på möte den 27:e och bestämma vilken nästa kurs ska bli. Blir nog vård och omsorg vid demenssjukdomar tror jag då min vän Lindha har den kursboken som jag kan låna.

Imorgon blev det att jag fick jobb 15.00-22.00 så Viktors farmor får hämta honom på dagis och vara där lite och Krzysztof får hämta Vera på dagis. Det är en avdelning jag inte varit på innan som jag ska arbeta på imorgon som heter Tulpanen, åtta nya boenden att träffa och lära mig om, spännande! Sen är det bara en avdelning på Trädgården som jag inte varit på som heter Rosen och sen Gullvivan ska jag vara på i sommar. Tycker avdelningarna har så mysiga namn och stället känns verkligen som en fin trädgård med skitstora balkonger och så. Härlig arbetsmiljö där man trivs och mår bra!

Lite bilder på barnen får ni. Fasen vad de har blivit stora. Som jag älskar dem, mina trollungar!

Älskar den här bildserien. Hon är alltid så förvånad när hon kastar iväg tallriken eller glaset eller något och tittar länge efter den och om vi inte tar upp den åt henne så blir hon jättearg!

Jaaaa.. så mycket mer har jag inte att berätta just nu. Försöker komma igång lite med bloggen igen som ni kanske märker, eftersom jag ändå sitter vid datorn varje kväll nu och pluggar så tänkte jag försöka att alltid slänga in åtminstone ett inlägg här även om det inte blir ett långt. Någon tävling måste jag ju såklart ordna med! :)

Hoppas ni haft en bra dag alla fina! God natt!

Att leva med ADD.

Igår kväll (läs inatt) när jag inte kunde sova så hamnade jag på en jättebra sida med massor av information om ADHD/ADD och även andra diagnoser. Jag har ju diagnosen ADD sen många år tillbaka nu och först medicinerade jag, men när jag blev gravid med Vera så slutade jag med min medicin och idag mår jag helt okej utan, det är bara vissa saker som stör och ärligt talat så tyckte jag inte medicinen hjälpte till så mycket med just de grejerna. Min man är ju före detta missbrukare och dessa mediciner var en del av det han missbrukade så jag skulle inte vilja ha någon sådan medicin hemma för att locka honom till ett återfall. Även om han antagligen skulle klara av att jag hade medicin hemma idag så är det inte värt risken tycker jag.

Hemsidan jag pratar om hittar du HÄR!

Jag började läsa om ADHD och kände att ja, det mesta stämmer ju in på mig men inte allt. Sen fick jag upp ett faktablad om ADD och jag ångrar att jag aldrig gått in och läst om min diagnos förräns nu för det var så mycket som föll på plats och det känns så skönt att veta varför jag är som jag är, att det är på grund av diagnosen!

ADD är egentligen ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhet. Här kommer stycken ur faktabladet som stämmer in så bra på mig att det är skrämmande. Det är som att läsa om mitt liv. 

Jag har mest tagit med de grejerna som är mest framträdande i vuxen ålder, men det som jag blev mest uppmärksammad på i det här faktabladet är hur mycket som stämmer in på Viktor. Saker som dagis också har reagerat på. Så det kan faktiskt vara så att även Viktor har en diagnos.

"De mest framträdande svårigheterna vid ADD är emellertid ouppmärksamhet, avledbarhet, glömska, igångsättningssvårigheter, bristande energi/trötthet och problem att organisera och planera." 

Jag har varit så rädd att jag har tendens till demens för att jag är så glömsk men det tillhör tydligen diagnosen det med, att komma igång med städning, plugga eller vad som helst i stort sett kan ta mig en hel dag ibland och sen blir jag stressad för att jag inte har gjort det tidigare, alltid trött och aldrig ork till någonting bara rastlös inombords men orkar inte göra något åt saken, detta med problem att organisera och planera tycker jag inte att jag har faktiskt men däremot mår jag aldrig bra när jag måste planera om saker och möten som ställs in. Det är också så att jag ser inte folk när jag är i affären eller på stan, folk kan även hälsa på mig och jag hör/ser ändå inte dem, har blivit många sura miner i mitt liv på grund av detta för att folk tror att jag ignorerar dem men det är inte så det är utan jag blir så fokuserad när jag t.ex. ska handla så jag uppmärksammar inte omvärlden på samma sätt som andra klarar av att göra, jag är inne i min egna värld. Ouppmärksamheten i samtal kan förklaras med den här bilden, det är exakt så det är att ha ADD, om jag pratar med någon och kommer på något jag vill säga så  bara måste jag avbryta och säga det direkt för annars glömmer jag bort det tills det är min tur att prata. :





"Det är vanligt att personer med ADD störs av sina egna tankar när de måste fokusera på något som upplevs som tråkigt eller enformigt. Att aktivt hålla fokus är så krävande att de glider in i ett dagdrömmande tillstånd. Det är vanligt att personen i detta tillstånd är så uppslukad av sina tankar att hon/han inte märker vad som händer runt omkring och inte uppfattar direkt tilltal. För att få den dagdrömmande att ”vakna upp” måste omgivningen aktivt påkalla hennes eller hans uppmärksamhet, ofta flera gånger."
 
"Att planera och handla målinriktat ställer höga krav på arbetsminne och uppmärksamhet. Att organisera, prioritera och sedan hålla den uppgjorda planen blir därför svårt för personer med ADD. Att veta hur man tar sig an en uppgift och att sätta igång med den är mödosamt. Personen tappar lätt fokus så att arbetet inte slutförs, slarvfel görs och detaljer missas."
 
Slarvfel och detaljer har präglat hela min skolgång. Alltid när jag har fel på prov så är det slarvfel för att jag läser igenom för snabbt och om jag läser igenom det en gång till så tappar jag fokus och börjar tänka/fundera på annat. Det är så även nu när jag börjat plugga igen så märker jag av de här problemen.
 
"Även om man har lärt sig klockan kan det vara svårt för personer med ADD att få grepp om tidens förlopp och att beräkna tidsåtgång till uppgifter. Gör man något roligt uppslukas man till den grad att man glömmer tiden som förflyter. Är det något tråkigt som måste göras kryper däremot tiden fram och fem minuter kan kännas som en evighet. Att beräkna hur lång tid det tar att göra sig i ordning och förflytta sig från en plats till en annan kan vara så krävande att det blir svårt att passa tider."
 
"ADD för med sig bristande uthållighet och uttröttbarhet. Aktivitetsnivån regleras inte optimalt vilket gör det svårt att mobilisera tillräckligt mycket energi och fördela den på vardagens olika krav och bestyr. En känsla av energilöshet och trötthet ger en benägenhet att undvika eller skjuta upp framför allt krävande uppgifter. Den inre drivkraften/motorn är svag och både barn och vuxna med ADD har svårt att motivera sig till att utföra uppgifter, särskilt om dessa kräver mental uthållighet. Uppgifter blir snabbt tråkiga och mödosamma och risken är att barnet eller den vuxne tappar sugen och ger upp om det som ska utföras inte upplevs som tillräckligt intressant eller roligt. Istället för att en svår uppgift känns som en spännande utmaning upplevs det som avskräckande att överhuvud taget sätta igång. En för lätt uppgift som inte ger någon stimulans kan kännas lika omöjlig"

 Min man säger att jag är lat när jag inte städar hemma, ett utmärkt exempel på det här med att vissa dagar fungerar det skitbra och nästa dag har jag ingen energi alls och orkar inte ta tag i någonting. Det är väldigt ofta så olika från dag till dag vilket gör det svårt för mig att planera in såna saker. Oftast ifall jag planerar att städa dagen efter så blir det inte av, men om jag inte har planerat det så blir det att jag städar hela lägenheten på en timme.


"Det finns vuxna och barn med ADD som tycker det är obehagligt med kroppslig beröring från andra människor. Att hälsa genom kramar och pussar kan ge så starka obehagskänslor att de helst undviks"
 
Jag har inga problem med att pussa och krama mina barn och min man, många gånger om dagen, men andra människor även nära familj och släkt känner jag obehag av att krama, även min mamma och pappa har jag svårt att krama om ordentligt för jag gillar det inte. Har aldrig gjort det, sen jag var barn.
 
Detta är bara en bråkdel av allt som finns i faktabladet och det är dessa saker som är mest utmärkande för mig och som andra i min omgivning förmodligen märker av mest. Detta är mitt liv med ADD, om det är någon mer därute som läser det här som har ADD så dela gärna med er av era upplevelser och erfarenheter av diagnosen. Så sjukt intressant!!