Att leva med ADD.

Igår kväll (läs inatt) när jag inte kunde sova så hamnade jag på en jättebra sida med massor av information om ADHD/ADD och även andra diagnoser. Jag har ju diagnosen ADD sen många år tillbaka nu och först medicinerade jag, men när jag blev gravid med Vera så slutade jag med min medicin och idag mår jag helt okej utan, det är bara vissa saker som stör och ärligt talat så tyckte jag inte medicinen hjälpte till så mycket med just de grejerna. Min man är ju före detta missbrukare och dessa mediciner var en del av det han missbrukade så jag skulle inte vilja ha någon sådan medicin hemma för att locka honom till ett återfall. Även om han antagligen skulle klara av att jag hade medicin hemma idag så är det inte värt risken tycker jag.

Hemsidan jag pratar om hittar du HÄR!

Jag började läsa om ADHD och kände att ja, det mesta stämmer ju in på mig men inte allt. Sen fick jag upp ett faktablad om ADD och jag ångrar att jag aldrig gått in och läst om min diagnos förräns nu för det var så mycket som föll på plats och det känns så skönt att veta varför jag är som jag är, att det är på grund av diagnosen!

ADD är egentligen ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhet. Här kommer stycken ur faktabladet som stämmer in så bra på mig att det är skrämmande. Det är som att läsa om mitt liv. 

Jag har mest tagit med de grejerna som är mest framträdande i vuxen ålder, men det som jag blev mest uppmärksammad på i det här faktabladet är hur mycket som stämmer in på Viktor. Saker som dagis också har reagerat på. Så det kan faktiskt vara så att även Viktor har en diagnos.

"De mest framträdande svårigheterna vid ADD är emellertid ouppmärksamhet, avledbarhet, glömska, igångsättningssvårigheter, bristande energi/trötthet och problem att organisera och planera." 

Jag har varit så rädd att jag har tendens till demens för att jag är så glömsk men det tillhör tydligen diagnosen det med, att komma igång med städning, plugga eller vad som helst i stort sett kan ta mig en hel dag ibland och sen blir jag stressad för att jag inte har gjort det tidigare, alltid trött och aldrig ork till någonting bara rastlös inombords men orkar inte göra något åt saken, detta med problem att organisera och planera tycker jag inte att jag har faktiskt men däremot mår jag aldrig bra när jag måste planera om saker och möten som ställs in. Det är också så att jag ser inte folk när jag är i affären eller på stan, folk kan även hälsa på mig och jag hör/ser ändå inte dem, har blivit många sura miner i mitt liv på grund av detta för att folk tror att jag ignorerar dem men det är inte så det är utan jag blir så fokuserad när jag t.ex. ska handla så jag uppmärksammar inte omvärlden på samma sätt som andra klarar av att göra, jag är inne i min egna värld. Ouppmärksamheten i samtal kan förklaras med den här bilden, det är exakt så det är att ha ADD, om jag pratar med någon och kommer på något jag vill säga så  bara måste jag avbryta och säga det direkt för annars glömmer jag bort det tills det är min tur att prata. :





"Det är vanligt att personer med ADD störs av sina egna tankar när de måste fokusera på något som upplevs som tråkigt eller enformigt. Att aktivt hålla fokus är så krävande att de glider in i ett dagdrömmande tillstånd. Det är vanligt att personen i detta tillstånd är så uppslukad av sina tankar att hon/han inte märker vad som händer runt omkring och inte uppfattar direkt tilltal. För att få den dagdrömmande att ”vakna upp” måste omgivningen aktivt påkalla hennes eller hans uppmärksamhet, ofta flera gånger."
 
"Att planera och handla målinriktat ställer höga krav på arbetsminne och uppmärksamhet. Att organisera, prioritera och sedan hålla den uppgjorda planen blir därför svårt för personer med ADD. Att veta hur man tar sig an en uppgift och att sätta igång med den är mödosamt. Personen tappar lätt fokus så att arbetet inte slutförs, slarvfel görs och detaljer missas."
 
Slarvfel och detaljer har präglat hela min skolgång. Alltid när jag har fel på prov så är det slarvfel för att jag läser igenom för snabbt och om jag läser igenom det en gång till så tappar jag fokus och börjar tänka/fundera på annat. Det är så även nu när jag börjat plugga igen så märker jag av de här problemen.
 
"Även om man har lärt sig klockan kan det vara svårt för personer med ADD att få grepp om tidens förlopp och att beräkna tidsåtgång till uppgifter. Gör man något roligt uppslukas man till den grad att man glömmer tiden som förflyter. Är det något tråkigt som måste göras kryper däremot tiden fram och fem minuter kan kännas som en evighet. Att beräkna hur lång tid det tar att göra sig i ordning och förflytta sig från en plats till en annan kan vara så krävande att det blir svårt att passa tider."
 
"ADD för med sig bristande uthållighet och uttröttbarhet. Aktivitetsnivån regleras inte optimalt vilket gör det svårt att mobilisera tillräckligt mycket energi och fördela den på vardagens olika krav och bestyr. En känsla av energilöshet och trötthet ger en benägenhet att undvika eller skjuta upp framför allt krävande uppgifter. Den inre drivkraften/motorn är svag och både barn och vuxna med ADD har svårt att motivera sig till att utföra uppgifter, särskilt om dessa kräver mental uthållighet. Uppgifter blir snabbt tråkiga och mödosamma och risken är att barnet eller den vuxne tappar sugen och ger upp om det som ska utföras inte upplevs som tillräckligt intressant eller roligt. Istället för att en svår uppgift känns som en spännande utmaning upplevs det som avskräckande att överhuvud taget sätta igång. En för lätt uppgift som inte ger någon stimulans kan kännas lika omöjlig"

 Min man säger att jag är lat när jag inte städar hemma, ett utmärkt exempel på det här med att vissa dagar fungerar det skitbra och nästa dag har jag ingen energi alls och orkar inte ta tag i någonting. Det är väldigt ofta så olika från dag till dag vilket gör det svårt för mig att planera in såna saker. Oftast ifall jag planerar att städa dagen efter så blir det inte av, men om jag inte har planerat det så blir det att jag städar hela lägenheten på en timme.


"Det finns vuxna och barn med ADD som tycker det är obehagligt med kroppslig beröring från andra människor. Att hälsa genom kramar och pussar kan ge så starka obehagskänslor att de helst undviks"
 
Jag har inga problem med att pussa och krama mina barn och min man, många gånger om dagen, men andra människor även nära familj och släkt känner jag obehag av att krama, även min mamma och pappa har jag svårt att krama om ordentligt för jag gillar det inte. Har aldrig gjort det, sen jag var barn.
 
Detta är bara en bråkdel av allt som finns i faktabladet och det är dessa saker som är mest utmärkande för mig och som andra i min omgivning förmodligen märker av mest. Detta är mitt liv med ADD, om det är någon mer därute som läser det här som har ADD så dela gärna med er av era upplevelser och erfarenheter av diagnosen. Så sjukt intressant!!