VECKA 1 - 2013/2014
001 - Hur tror du den här 365dagarsutmaningen kommer gå för dig?
Jag suger på bloggutmaningar! Ni som följer mig vet att jag hoppade på en 30 dagars utmaning för ett tag sedan och den är fortfarande inte klar. Vet inte riktigt om jag kommer fullfölja den eller om jag struntar i det, det återstår att se. Den hittar ni HÄR för er som är nyfikna på hur långt jag kommit i den.
MEN.. det finns ett men. Jag har gett mig fan på att inte missa en enda dag av den här utmaningen för mitt nyårslöfte till mig själv angående bloggen var att lägga upp minst ett inlägg om dagen då det på sista tiden blivit så sporadiskt med inlägg, jag känner hela tiden att jag inte har tid med bloggen men vill absolut inte sluta blogga. Dilemma det där, för visst är det tråkigt när det inte kommer upp inlägg mer än någon gång ibland. Såååå.. med detta sagt tror jag att den här utmaningen kommer gå galant för mig. Kommer alltid ha några dagar i förväg redo att publiceras ifall jag inte hinner eller orkar sitta vid datorn, då kan jag slänga upp det via mobiltelefonen.
002 - Ser du ett nytt år som en chans att börja om eller är det bara som vilken tid på året som helst?
Jag tycker faktiskt bara att det är vilken tid som helst på året förutom att folk (och jag själv) avlägger nyårslöften. Annars så var det tisdag på nyårsafton och onsdag på nyårsdagen. Helt vanliga dagar. Jag gillar inte ens att fira nyår och gör ingen stor grej av det. I år var vi bara inne och tittade på raketerna för grabbens skull och sen käkade vi bara "vanlig" mat, inget speciellt liksom. Skålar inte in det nya året eller något sånt och har aldrig förstått grejen med det. Så är det! Alla är vi olika och tur är väl det? :)
003 - Länka till ett inlägg du skrivit från 2013 som du tycker borde läsas igen.
Det får bli mitt inlägg om när jag fick familjerättens förslag till dom till rätten, bevis på hur sjukt det kan vara inom socialen: Är jag knäpp?
Nu i efterhand har de ändrat sitt beslut till att jag ska ha honom varannan vecka, vi väntar fortfarande på att få en tid till rätten. Förstår inte varför allt ska ta sån tid. Snart ska jag börja betala underhåll med, fast jag inte har valt att ha min grabb mindre än varannan vecka utan kämpar för att få det, sjukt! Dessutom får jag betala alla kläder och sånt själv för hans pappa vägrar "dela" kläder. Han får dessutom hela barnbidraget kan ju tilläggas. Nä, nu ska jag inte sväva iväg i detta. Till nästa fråga. ;)
004 - Hiss & Diss - 2013
Hiss 2013
Veras födsel
Krzystofs och mitt bröllop
Vår resa till Polen nu över julen
Att Krzysztof fick anställning
Diss 2013
Alla socialutredningar och möten
De där fula basketkängorna med platå som var/är så moderna
När Viktor hade halsfluss och var så himla sjuk stackaren
Att min och mammas kontakt först bröts helt och nu är avsevärt försämrad, så tråkigt
005 - 5 saker du vill göra under 2014
1. Resa till Polen i sommar, håll tummarna att vi lyckas spara pengar till det.
2. Börja brodera igen (fick den tanken idag faktiskt).
3. Skratta mer.
4. Börja studera till undersköterska.
5. Ha Viktor varannan vecka, inte 5 dagar varannan vecka.
VECKA 2 - BARNDOMEN
006 - Vad vad populärt när du var liten?
När jag var liten var det populärt med många saker, men de jag minns allra mest så är det:
Pogs - Hade hundratals utan att överdriva. Det är cirkelformade "plattor" (se bild) som man spelade med. Riktigt roligt var det också.
Spice Girls - Vi mimade till dem i skolan och man bytte såna där foton med varandra som man samlade på, undrar var de tog vägen egentligen.
Tamagotchi - Blev såååå glad när jag fick en i julklapp, älskar tamagotchi än idag och har en på mobiltelefonen.
Tidningen FRIDA - Var jättepopulär och jag prenumererade, såklart. Hade hela väggarna fulla av planscher på pojkband och Spice Girls då såklart.
Ja jisses. Det var tider det? ;)
Dagens fråga är alltså hur var du som barn och för mig blir det mest tråkiga minnen tyvärr. Mitt allra första minne är när jag var väldigt, väldigt liten kanske 3 år? Vi var hos min moster Ulrika (som är död sen över 20 år) och jag hade mina röda lackskor, tror vi skulle på mormors födelsedagskalas.
Efter det börjar mina minnen på förskolan, vi bodde i Torsås. Redan då var jag retad och mobbad. Jag var tystlåten och snäll. Hade väldigt dålig fantasi och hörde dåligt.
Jag minns att tre(!) grabbar jagade mig på vintern och mulade mig med massa snö och gnuggade in i ansiktet. Var var fröknarna frågar jag mig idag. Jag minns att jag "rymde" hem (vi bodde inte så jättelångt ifrån förskolan) när fröknarna trodde jag ljög för att jag ville ringa hem till mamma då jag lovat det eftersom jag gick dit själv med en granne den morgonen, de trodde att jag bara härmade en grabb som fick ringa hem eftersom han hade glömt gympapåsen. Jag var bara dum och hittade på. Vad var det för fröknar frågar jag mig idag.
Jag minns att jag var på sjukhus en vecka för att jag var uttorkad och kom tillbaka många kilo lättare och då blev jag retad för det. Jag var tunn, äcklig ett skelett. Detta är mina enda minnen från förskolan. Jag har fått teckningar och grejer jag har gjort på förskolan av mamma. Jag minns inget av det. Inget bra, inget roligt. Det är inte så det ska vara.
Lågstadiet är inte bättre minnen ifrån tyvärr. Jag hade iallafall en eller några vänner jag lekte med, men bara en av dem som inte mobbade mig på skoltid. Jag hade fula kläder, jag var för duktig på lektionerna, jag var en fitta, jag var lebb. Visste de ens vad de orden betydde frågar jag mig idag. Jag visste inte det iallafall. Jag minns att någon öppnade dörren med en sax när jag satt på toaletten för att sedan ropa dit fler och bara peka och skratta. Jag minns att vi alltid gick i led till matsalen och att en dag drog någon ner mina tights och skrattade gott och jag skämdes, mådde illa. Ville aldrig mer ha tights på mig sen den dagen, det var jeans och ett skärp hårt, hårt som gällde. Jag minns att jag hade en glugg mellan framtänderna där jag fick in en tia.
Jag minns läraren som blundade, ignorerade och bara låtsades att inte se eller märka. Min mamma förstod i andra klass att något var fel, hon skällde på läraren, skrek och gormade, så som min mamma gör. Det blev ändå ingen förändring. Jag minns att min pappa kom hem till oss efter en väldigt lång frånvaro med sin tjej från Portugal och jag gick till mamma och sade; Mamma, det är en farbror som är här. Jag minns att min lillebror föddes. Mycket mer än så minns jag inte. Det är inte så det ska vara.
Efter andra klass flyttade vi till Bergkvara. Jag blev inte mobbad, klasskamraterna försökte faktiskt få kontakt med mig men jag var rädd, mådde illa, gick hem från skolan när mamma var på jobbet. Vågade inte prata med någon, var rädd att bara få hånande ord tillbaka. Vågade inte ens svara om någon tilltalade mig.
Efter halva tredje klass flyttade vi till Halltorp till min då ännu inte födda lillasysters pappa. Det blev en förändring för mig, till det bättre, äntligen. Jag fick vänner, däribland Lindha som jag är nära vän och kollega med idag. Jag fick mitt första utegångsförbud, jag tyckte det var så skönt att slippa gå ut och leka när kompisarna ringde, hade redan då svårt för att säga nej till människor även om jag ibland inte hade lust, men när jag hade utegångsförbud hade jag en anledning. Jag lallade runt hemma och var sååå nöjd. Fick aldrig mer utegångsförbud, haha. I mellanstadiet ringde läraren hem för att jag hade varit uppkäftig mot henne, mamma blev glad och sade spontant; Gud, vad skönt! Äntligen vågade jag säga emot någon, jag var inte rädd längre. Den här perioden mådde jag bra. Hela mellanstadiet minns jag som en bra tid. Jag hade min första pojkvän som jag senare var god vän med, min lillasyster föddes och jag avgudade henne, jag var duktig i skolan och mamma behövde aldrig säga till mig att göra mina läxor. Jag började smygröka i slutet av sexan, vilket var det dummaste valet jag har gjort i hela mitt liv.
Högstadiet var sådär, gick i Ljungbyskolan. (Den heter Södermöre nu tror jag) Jag var mobbad igen av ett gäng äldre tjejer, men det var faktiskt inget jag brydde mig om särskilt mycket eller tog åt mig av, så man kanske inte kan kalla det mobbing då? Jag hade gott om vänner och hade väldigt roligt. Jag var lite annorlunda än mellanstadiet, läxorna blev fortfarande gjorda, men rummet hemma var kaos och jag var lite av en slarver. Jag var kaxig och hade dåligt självförtroende. Hjälpte till mycket hemma och tog mycket hand om min lillasyster. I åttonde klass dog min dåvarande bästa vän, han var också min första pojkvän. Min värld rasade. Jag fick äta antidepressiva som resulterade i att jag sov bort en hel termin i skolan. Var sällan där, bara sov, åt nästan inget. Jag gick om åttan. Jag skrev dikter till förbannelse och var bara allmänt deprimerad. Festade mycket, nästan jämt faktiskt. Minns inte så mycket mer än det. Jag fick min fina hund Zackie, en tibetansk spaniel med ett brunt och ett blått öga som var mer än underbar!
Efter andra året i åttan så flyttade vi till Nybro. Så jag gick nian i Madesjöskolan men var nästan aldrig där och har inte så mycket att skriva om den tiden. Hade en rolig vän som jag umgicks med väldigt mycket och hade roligt, annars hände det inte så mycket mer och jag var en konstig typ som skrattade mycket.
Efter högstadiet tycker jag nog inte att man är ett barn längre, egentligen är man väl inte det i högstadiet heller, då är man ju tonåring. Detta var min barndom och hur jag var som barn.. allt var inte dåligt, det fanns stunder som var bra såklart, syskonmys och mammagos liksom men detta är det jag övervägande minns och därför bryr jag mig inte om att tänka tillbaka på det så ofta, men nu vet ni. Kanske någon fick sin nyfikenhet stillad?
No comments:
Post a Comment