Nu är det slut!

Herregud, vilka dagar det varit! Sån jävla kaos att man flera gånger fått stanna till och andas för att orka fortsätta!

I lördags tog vi det lugnt och glodde på Desperate Housewives och tänkte att vi har hela kvällen på oss att städa och baka chokladpajer inför dopet på söndagen. 

Helt plötsligt fick Vera feber.. från ingenstans! Hon hade varit hur glad och go som helst hela dagen, men så fort febern kom så blev hon även jätteledsen och mådde inte alls bra. Vi ringde till 1177 och fick en tid på barnakuten vid 21.00. Efter vi lagt på steg febern jättefort upp till 39,1 grader. Ringde mamma och bad om skjuts, hon sade att de inte hade bensinpengar, vi erbjöd pengar till bensin men ändå var hon tveksam och sade att de var tvungna att spara bensinen till dopet dagen efter? Va fan? Jag lade på, hade liksom inte tid och ringde runt fler folk om skjuts, kändes inte kul att ta en jättesjuk bebis på bussen! Skickade sms till folk och till mamma och erbjöd ännu en gång bensinpengar, de skulle ju inte förlora någon bensin om vi betalade? 

Min fina kusin Sofie ringde upp och slutade jobbet tidigare för att kunna köra oss in! (Hon bor också i Nybro som min mamma) Hon hade då jobbat HELA dagen och var jättetrött. 

Mamma hade förmodligen suttit hemma bara och det är hennes barnbarn det handlar om, som var väldigt sjukt! Jag fattar inte.. vad var problemet?  Hon hjälpte mig att köra in med Viktor några dagar innan. Är Vera inte lika mycket värd eller vadå? Krzysztof blev förbannad (detta är inte första gången, hon ville inte köra när jag behövde skjuts till förlossningen, fast hon hade sagt att jag kunde ringa när som helst, på natten om det var så, och köra mig in. Hon sade då att hon inte orkade.. sen skrev hon på facebook att hon var sjuk) och skickade dem ett argt sms. Sen lämnade han telefonen hemma och vi åkte in till barnakuten, där tog de prover på stackars Vera, som hon grät!

Vi fick stanna över natten, febern sjönk iallafall på henne och på förmiddagen tog de fler prover och skickade iväg en urinodling, de tror det är urinvägsinfektion men de har inte ringt än om svaren och Vera har ingen feber längre! Imorgon ska hon till BVC och vaccineras så ska se om hon kan se något i datorn där kanske på Veras journal. Min kusin hämtade oss på barnakuten och hjälpte oss passa Vera hela dagen så vi kunde städa, som vi inte hann kvällen innan.

Under den här tiden hade mamma skrivit ett meddelande på min facebook. Inte frågade hon hur det var med Vera eller hur det hade gått på barnakuten, nejdå. Hon gnällde på sms:et Krzysztof hade skrivit. Där bestämde jag mig att hon inte behövde komma på dopet, om hon är så ointresserad av sitt barnbarns hälsa så känner jag inte att hon bryr sig särskilt mycket och varför ska hon då komma på dopet? Hon ringde mig och jag svarade. Hon var helt oförstående och "fattade ingenting". Hon trodde inte det skulle bli något dop, hon trodde vi skulle vara kvar på barnakuten längre. Jaha? Sånt kan man väl inte bara tro utan att höra av sig och se om det blev så? Sen helt plötsligt trodde hon dopet skulle varit på förmiddagen, så jag sade vilken tid det var, på kvällen. Jag sade att vi hade erbjudit pengar till bensin och hon ville ändå inte köra sitt barnbarn till akuten och att jag var besviken att hon inte ens hade brytt sig om att fråga hur det var med Vera när hon sen hörde av sig. Jag väntade på en ursäkt eller åtminstone ett uns till förståelse varför jag blev less! Nejdå.. "Jag vet inte vad jag ska säga".. Sen gav hon luren till sin sambo.. och vad säger han? Jo att detta är löjligt och att "man kan inte alltid ställa upp". Jag sade att JAG kommer iallafall ALLTID ställa upp för mina barn och barnbarn om jag får det. Ett hånfullt "Ja, säkert" får jag tillbaka. Va fan? Sen lade vi på.

Ja.. efter detta borde väl min mamma förstått att hon inte skulle komma på dopet? Vem tror ni sitter näst längst fram när vi går in i kyrkan? Jaha.. visst. Vi kan inte hindra henne att komma dit om hon nu ville se Vera döpas, självklart är det okej. Sen att hon stack iväg innan vi hann ut ur kyrkan och inte ens sade hej det är ju en sak, hon kanske var rädd att få skäll tänkte jag bara. Hemma hade hon lämnat ett halsband på vår dörr till Vera. Där övervägde jag att förlåta henne.. men det varade inte länge när jag kikar lite på facebook och ser vad hon har kommenterat på min status. Jag hade skrivit en status till min kusin Sofie och tackade henne för all hjälp och på den statusen skriver min mamma en massa skit om att hon minsann ställt upp en massa gånger och att tacken var att hon fick sitta som ett pucko i kyrkan och massa svordomar var det med. Jag blev så sjukt besviken! Hur kan en vuxen människa bete sig så? Sen skrev hon en egen status att det var så synd om henne för hon hade känt sig så ovälkommen i kyrkan. Alltså.. vi bad henne att inte komma och hon stack innan vi ens hade chansen att prata med henne. Jag kan ju inte ställa mig mitt upp i en gudstjänst och börja babbla med henne? Hur fan tänkte hon? 

Att hon inte ens bryr sig om Vera är det som förvånar mig mest, trodde faktiskt hon älskade sina barnbarn men hon har visat tydligt att hon inte bryr sig. Hon kom bara till kyrkan och lämnade halsbandet för att sen kunna säga hur hemsk jag är som inte välkomnade henne. Hon bryr sig bara om sig själv! Det är synd om henne! JÄMT! Hon försöker vända och vrida ALLT till att det är synd om henne. Finns det inte en sån sjukdom? Där man gör allt för att få medlidande? Tror jag sett en film om det.

Igår skrev hon på meddelande på facebook att hon skulle ge Viktors present till hans pappa. Som hon inte har någon som helst kontakt med och jag vet inte hur hon tänkt få tag i honom? Ja, gör du det skrev jag och sen råkade jag skriva om du ens har någon, vilket jag inte tror. Lite elakt, jag vet men det är SANT! Jag tror inte att hon har någon present till Viktor, hon sade ju själv att de hade INGA pengar och hur ska hon då kunnat köpa en present? Jag är väldigt osäker om hon visste att han fyllde år om jag inte hade skrivit ut det på facebook. DÅ skrev hon att jag var så jävla elak och att nu säger hon upp kontakten för det är det jag är ute efter.. Då var det som att jag har tvingat henne till att säga upp kontakten! Synd om henne! SOM ALLTID!

Så nu har hon tagit bort mig och blockat mig på facebook och tänker förhoppningsvis aldrig höra av sig mer. 

Jag är ledsen att skriva detta för det är ju ändå min mamma, men jag är så lättad att inte ha henne i mitt liv längre. Jag har alltid sen jag var liten fått skämmas över henne och mått väldigt dåligt över det många gånger för man vill ju inte skämmas för sin mamma! Jag har blivit besviken fler gånger än jag kan komma ihåg då hon lovat saker hon inte hållt. Det snackas mycket, men inget händer. Jag tror hon bara hållt i Vera en eller två gånger sen hon föddes och faktiskt samma sak med Viktor och han fyller 3 år idag. Hon kommenterar på alla bilder på barnen på facebook som att hon träffar dem jätteofta och mormors gull hit och dit, men sanningen är att Viktor många gånger knappt känt igen henne när vi träffats, han kommer inte sakna henne för han pratar aldrig om henne ifall jag inte jag säger någonting om henne. Han har en låtsasfarmor som han träffar mindre än sin mormor och ändå är han mer förtjust i henne och pratar om henne ibland, det säger väl en del?

Jag blir upprörd av att skriva allt det här men jag bara måste få ut det, för jag vet att hon hittar på en massa till människor vi känner gemensamt och jag vill att de ska få se det från min sida. Detta är sista gången jag kommer ägna det här en tanke, NU ÄR DET SLUT!