Det där med vikten!

Det pratas väldigt mycket om det där med vikten efter man har fött barn och jag ser att många känner att de måste börja träna efter bara några veckor för att gå ner i vikt. Jag har väldigt svårt att förstå varför och det gör mig ledsen att så många verkar känna sig tvungna att gå ner direkt istället för att njuta av bebistiden. Kanske hade jag tänkt annorlunda om jag inte hade varit med om det jag varit?

När jag fick Viktor så hade jag en sambo som var väldigt kritiserande och rentav elak och redan en vecka efter förlossningen började tjata om att jag skulle gå ner i vikt, att det var konstigt att jag inte hade gått ner mer och så vidare. Jag mådde väldigt dåligt av det och inte var det lättare att gå ner i vikt av att höra sånt vareviga dag. Detta gjorde även att jag inte njöt fullt ut av Viktors första månader som jag kanske annars skulle ha gjort, det var ju redan jobbigt att amningen inte fungerade men det är en egen historia som jag inte ska sväva in i nu.

Efter lite mindre än ett år gjorde detta att vi separerade, för jag orkade helt enkelt inte mer. Blev psykiskt knäckt av det. Trivdes väldigt bra själv och när Viktor fyllde ett år hade jag gått ner alla gravid kilon, utan att träna, min före detta sambo sade då att det såg inte han och försökte även efter vi separerat att få mig att må dåligt, det funkade INTE. Ungefär där började jag träna med min fina vän Lindha och gick ner ytterligare kilon. Som minst vägde jag 60 kilo. Det var när jag bodde i Karlskrona.

Sen träffade jag Krzysztof! Som vanligt när man trivs så äter man gott och går upp massa kilon (jag iallafall, haha) och det var precis vad jag gjorde, gick upp till mina vanliga 70 kilo igen och sen blev jag gravid. Gick upp 20 kilo även under den här graviditeten, precis som med Viktor så 90 kilo vägde jag som mest. Nu vet jag inte vad jag väger och jag kunde inte bry mig mindre. Jag känner mig smal och snygg och min sambo tycker jag är jättefin och älskar mig hur jag än ser ut. DET ÄR VÄL HUVUDSAKEN? 

Jag vet att jag kommer gå ner alla kilon men I SINOM TID. Varför ska man stressa? Jag tycker inte man ska gå och tänka på de där extra kilona man bär på och fundera över det utan njuta av sitt barn den här första tiden som aldrig kommer igen!! Om jag inte har gått ner alla kilon när Vera fyller ett år DÅ kommer jag börja fundera på att träna. Inte en dag innan dess! 

Det har nu gått lite mer än en månad sen Vera föddes och jag får på mig ETT par av mina gamla jeans och idag fick jag på mig förlovningsringen igen, det är jag nöjd med. Bättre än så behöver det inte vara så här kort tid efter förlossningen.

Vad har ni för tankar kring detta?