För en vecka sen hade jag precis smält att kronofogden skulle börja göra utmätning på både min och makens lön trots att de efter möte hos dem sagt att de inte kommer kunna göra det förrän den dagen jag har en fast lön, vilket hade varit det bästa, nu måste vi varje månad ringa om jag får mindre lön än vad jag "får" ha (eftersom jag är timanställd så varierar det ju en hel del från månad till månad) och då har de redan dragit från makens lön så då kommer vi få pengar i efterhand tillbaka, blir krångligt men det får gå. Vi vill ju gärna bli av med skulderna och betalar av en del inkasso också, om cirka ett år kommer vi vara skuldfria och det känns skönt. När detta hade sjunkit in och det kändes mer bra istället för jobbigt så kom nästa besvikelse (såklart) och det handlade om min praktik jag skulle haft inom psykiatrin.
Jag skrev ett långt inlägg på instagram som sammanfattar den situationen ganska bra så jag tar helt enkelt och kopierar den texten för att slippa skriva om allt på nytt (ni hittar förövrigt min instagram HÄR, är mer aktiv där än här för tillfället).
Så här kände jag den dagen:
Jag vill uttrycka mitt missnöje just nu, är så besviken så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Empati trodde jag var något som var viktigt inom psykiatri men ack så fel jag hade, vilket gör att jag har noll intresse av att någonsin arbeta inom psykiatri nu och hoppas det går att byta inriktning till äldreomsorg eller LSS, det kommer ta längre tid att bli klar undersköterska men då får det bli så. Jag skulle ha min praktik på en psykavdelning här i Kalmar men när jag fick mitt schema så såg jag att det skulle vara omöjligt för mig att kunna jobba något under praktiken vilket jag måste för att vi ska få ihop till vår hyra, det skulle också vara omöjligt för mig att ha eller ens hinna träffa min son på hela månaden. Jag skulle få i snitt tre timmars sömn per natt under en hel månad och det är bara i snitt det skulle ibland bli två vakna dygn osv. Jag förklarade min situation och ville ha praktiken på åtta veckor istället vilket var okej både för NTI-skolan och Kunskapsnavet, de tyckte jag har rimliga skäl till det. Då skulle det istället bli två långpass i veckan under en längre period och det skulle fungera jättebra, jag skulle båda hinna jobba och ha min son varannan vecka som vanligt. Psykavdelningen säger nej. De anser att jag inte kommer se helheten i deras verksamhet om jag har så "splittrade" pass och man måste ju ha kontiniutet? Är det bara jag som anser att om man har två långa pass på samma dagar varje vecka så är det inte splittrat? Handledaren avslutar med att "hoppas du kan pussla ihop det på bästa sätt" och jag började nästan skratta när hag såg det. De som jobbar på en psykavdelning måste väl förstå att det inte är psykiskt eller fysiskt hälsosamt att få så lite sömn plus inte hinna träffa sin familj under en hel månad? Hur skulle jag kunna prestera "normalt" under min praktik efter de förutsättningarna? Vill de ha mig inlagd eller? Så JÄVLA besviken, men samtidigt så nu vet man hur det funkar på psyk och mitt intresse av att jobba där är puts väck. Empati, vad är det?
Detta var en stor besvikelse för mig då jag tidigare var väldigt intresserad av att jobba inom psykiatrin. Nu har jag bytt inriktning till äldreomsorg och har just påbörjat kursen palliativ vård istället. Jag väntar även på intyg från min arbetsgivare så jag kan skicka in till skolan om att få validera bort praktikdelen och hoppas att det går vägen, det hade varit den bästa lösningen för mig som verkligen behöver jobba under tiden. Det som kändes mest surt var att jag hade köpt psykiatri boken för dyra pengar och gjort nästan hela teoridelen när detta kom fram. Kunde jag inte fått schema tidigare eller information överhuvudtaget om verksamheten? Fick inte ens något nummer till verksamheten förrän i sista mailet och praktiksamordnaren fick inte heller tag i något nummer innan dess.
Nu känns det mesta bra och hoppfullt iallafall och jag väntar på nästa besvikelse. ;)
På fredag försvinner vårt internet för ett tag då vi flyttar på måndag så kommer inte vara så aktiv på nätet överhuvudtaget så ni vet, bara lite via mobiltelefonen som vanligt. Ska bli så skönt att flytta till större (även om själva flytten är pest och pina) och min lillasyster flyttar in hos oss, mer om det en annan gång. :)
stor kram <3. jag är likadan., jagb vågar inte glädjas åt något, för jag vet att det alltid kommer ett bakslag när något går bra. men försök att njuta av de stunderna när du känner glädje <3
ReplyDelete